Ledsen att jag inte bloggat på ett tag. Jag SKULLE göra det för några dar sedan men... ja, det gjorde jag ju uppenbarligen inte.

Jag har blivigt sjuk också. D: För första gången på typ 8 månader. Det började i torsdags när jag vaknade och kände mig helt vimelkantig. Jag pratade med mina föreldrar om det men de sa "Nää, gå på skolan ändå, det släpper nog."

...needless to say, gjorde det inte det och det slutade med att jag fick gå hem i 15 graders kyla medans jag närstan hostade upp mina lungor. 

Men ja, hur mår ni då? Bra? Bra.

Yohio gick till final, jag glömde blogga om det! :D Så glad just nu. Även om han gjort bättre låtar än Heartbreak Hotel, var det asbra. Hans röst~ <3 

Men ja, nu orkar jag inte skriva mer. Hejdå~

/Lucas

Hej. Jag är en tjej på 12 år. Ni kan kalla mig Lucas. Jag har skapat den här bloggen som lite av en dagbok. Behöver skriva av mig lite grann ibland. :)

Som ni ser i rubriken, ska jag berätta om mina sociala problem. Det började för runt ett år sedan. Jag gillar liksom inte längre att vara med vänner. Jag gillar att vara ensam. Jag älskar tystnad. Men jag känner mig så...'ensam' på samma gång. Jag vill inte vara med kompisar eftersom jag känner att ingen riktigt förstår mig, men jag vill inte heller vara ensam för då känner jag mig oönskad, värdelös, tråkig osv. I kort, så vill jag ha vänner men jag vill inte umgås. Själviskt, eller hur? Jag känner mig som skit.

Jag har dock en vän som jag verkligen älskar. Det gör jag verkligen, men som sagt, vill jag inte umgås. Och jag vet inte varför. Vi var bästa vänner och var med varandra nästan hela tiden förut, men nu när jag känner på det här sättet, gled vi isär. Och jag vet inte ens om hon gillar mig längre. Det gör mig så jäkla förvirrad. När vi väl pratar det är det kul, för hon är en fantastisk, rolig person som inte skulle svika någon.

Men jag avundas henne. Hon verkar ha så lätt för att skapa vänner. Bara du lärde känna henne skulle du garanterat älska henne. 

Jag har ingen aning om vad jag ska göra. Vara social och vara o-glad(är det ett ord?)medans, eller vara ensam och vara glad men ledsen på samma gång? Mina föreldrar säger alltid att jag kommer att ångra att jag inte var social med inga kompisar när jag växer upp, men är det sant? Behöver man andra personer? Jag vet inte om det här kommer att släppa av sig själv eller om det kommer att vara så ända tills jag själv g&oadmin.bloggplatsen.seing;t det. 

Jag har till och med fösökt googla det(haha xD Google = svaret på allt), och alla svar jag ser är "Det är svårt att gå igenom livet utan andra personer", "Du borde vara mer med andra personer" osv. Men jag vet inte. Jag vet fan inte.

Just fan, är ju melodifestivalen, för tusan! Måste kolla på Yohio! 

Om någon jag känner läser det här, prata inte om det med mig. 

Snälla.

Sayonara~ ^^

/Lucas